tisdag 16 oktober 2012

Om cellförändringar



På undersökningen för några veckor sen av ändtarmen, sigmoideoskopin som just den undersökningen heter, tog doktorn även prover. Jag ville inte tänka så mycket på det. Han sa ju lite sådär "jag tar ett prov från slemhinnorna också". Och på nåt sätt så har jag lyckats med att inte vara orolig. Jag har faktiskt glömt bort det.

Jag har varit i Stockholm i två dar, i mitt fackliga uppdrag. Imorse ringde jag hem. Max berättade då att jag hade fått brev från Ryhov (sjukhuset). Det isar till lite då, ett sånt där orospirr far igenom min kroppen. Jaha, säger jag, och? Det verkade bra, sa Max och läste upp det;

"Bästa Helena Perlerot!

Den mikroskopiska undersökningen av tarmen visar inte heller några cellförändringar. Vi har därför inte hittat något allvarligt som orsak till blödningen utan det rör sig om en biverkan av strålningen.

Med vänlig hälsning"

Så bra, säger jag till Max och pustar ut och känner mig lättad. Stor lättnad och blir glad, gladare eftersom jag redan var glad!

Det är så viktigt med hur man uttrycker sig. Det kan röra sig om små, små nyanser. Bara det där att han skriver "visar inte heller några cellförändringar" är en bra mening som gör mig glad. Dr Gabriel i Linköping sa när han meddelade efter första undersökningen med narkos om tumören. "Vi ska göra allt för att försöka bota dig". Försöka. Vaddå? Inga löften. Det var tungt. Men vad kunde han ha sagt? Det jag ville att han skulle ha sagt var ju: Vi botar dig!

Små förflugna ord kan ställa till det. Och då är det viktigt att rätta till. Vilket får mig att tänka på vad jag fick av min mormor, en julafton tror jag det var, när jag var i 20 års åldern. Det handlade om ordet "Förlåt" som hon hade skrivit ner på ett blad med sin vackra handstil som jag, som fick lära mig den där fula skrivstilen, knappt kunde läsa. Jag tror att det var en dikt eller ett citat. Det gick ut på att kunna säga förlåt. Det var fint av min mormor att ge oss några ord på livets väg. Jag har kvar det än, hoppas jag. Jag ska nog ta och plocka fram det igen.

Och köket börjar snart bli klart! Snickarna avslutade sitt arbete för två veckor sen. Nu inreder vi! Hoppas jag snart kan lägga ut lite bilder här på bloggen.

Gonatt!
Helena

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar