De där datumen biter sig fast och det har jag skrivit om tidigare. Idag är ett sånt datum. Den 22 november 2011 avslutade jag den där behandlingen som man blev sjuk av, behandlingssjuk. Sex år sedan! Det var RoseMarie, tuttanscancerblogg, som talade om för mig att man blir behandlingssjuk och det är helt i sin ordning.
De där fem veckorna, 35 dagarna, var så tunga. Så förbannat tunga. Men jag är tacksam för att det hjälpte. Så jädra glad att bo i Sverige! Och att det hjälpte! Minns att Dr Gabriel ska att vi ska försöka göra dig frisk. Jag ville höra: Vi ska göra dig frisk. Det var tungt.
Och det där att kroppen minns. Det är nästan så jag känner illamåendet när jag skriver precis nu. Blä.
Det är också precis ett år sedan som jag gjorde sista kontrollen. Jag kommer ihåg när jag började med bloggen. Jag längtade så efter att få fylla 51 år för då hade jag klarat av de där fem åren med efterkontroller. Och nu är jag 52 år!! YES, yes, yes! Så otroligt skönt! Och jag älskar att fylla år! Att få vara med! Att få åldras! Att inte dö ung! Så tacksam!
Och minnena bleknar från det tunga. Men de finns där. Oron är lite längre bort. Men den finns där.
RoseMarie, tuttanscancerblogg, gick bort för ett år sedan. Hon peppade mig! Hon lämnade jordelivet eftersom behandlingen inte kunde hjälpa mot skit- och eländet. Skit- och eländet. Fina RoseMarie!
Då efter behandlingen ville jag bara ha tillbaka min vardag, som ibland kunde verka grå. Men vad jag längtade! Den gråa vardagen är den bästa! Då ville jag inte resa. Men nu ser vi framemot att resa en sväng i den tråkiga månaden februari!
Det känns bra! Och skänk lite pengar till forskningen, det hjälper! Flera läkare berättade för mig om vilka framsteg som har gjorts med behandling av livmoderhalscancer tack vare forskningen. Och gå på alla cellprovtagningar och mammografi! Det kan spara så mycket lidande och skattepengar!
Japp, då fick jag det sagt också!
Snart är det jul och jag längtar!
God Jul!
Helena
De där fem veckorna, 35 dagarna, var så tunga. Så förbannat tunga. Men jag är tacksam för att det hjälpte. Så jädra glad att bo i Sverige! Och att det hjälpte! Minns att Dr Gabriel ska att vi ska försöka göra dig frisk. Jag ville höra: Vi ska göra dig frisk. Det var tungt.
Och det där att kroppen minns. Det är nästan så jag känner illamåendet när jag skriver precis nu. Blä.
Det är också precis ett år sedan som jag gjorde sista kontrollen. Jag kommer ihåg när jag började med bloggen. Jag längtade så efter att få fylla 51 år för då hade jag klarat av de där fem åren med efterkontroller. Och nu är jag 52 år!! YES, yes, yes! Så otroligt skönt! Och jag älskar att fylla år! Att få vara med! Att få åldras! Att inte dö ung! Så tacksam!
Och minnena bleknar från det tunga. Men de finns där. Oron är lite längre bort. Men den finns där.
RoseMarie, tuttanscancerblogg, gick bort för ett år sedan. Hon peppade mig! Hon lämnade jordelivet eftersom behandlingen inte kunde hjälpa mot skit- och eländet. Skit- och eländet. Fina RoseMarie!
Då efter behandlingen ville jag bara ha tillbaka min vardag, som ibland kunde verka grå. Men vad jag längtade! Den gråa vardagen är den bästa! Då ville jag inte resa. Men nu ser vi framemot att resa en sväng i den tråkiga månaden februari!
Det känns bra! Och skänk lite pengar till forskningen, det hjälper! Flera läkare berättade för mig om vilka framsteg som har gjorts med behandling av livmoderhalscancer tack vare forskningen. Och gå på alla cellprovtagningar och mammografi! Det kan spara så mycket lidande och skattepengar!
Japp, då fick jag det sagt också!
Snart är det jul och jag längtar!
God Jul!
Helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar