söndag 22 oktober 2017

I höstrusket

I höstrusket.

Den 19 oktober 2011 började jag den fem veckor långa behandlingen. Doktorn sa inför starten att det skulle bli krävande och intensivt. Jag kunde då inte föreställa mig hur det skulle bli. Men de fem veckorna kändes som det dubbla, som 10 veckor. Men tiden gick, den 22 november avslutade jag behandlingen! Jag fortfarande känna lättnaden som jag upplevde då.

När det blir hösttider är det som att kroppen minns. Men förra året var nog första hösten efter behandlingen som kroppen inte mindes lika lätt längre. Som när jag såg höstlöven, blåa himlen med sol, olika dofter och då speciellt ljus av paraffin. Eller en viss doft i typ, offentlig matsal. Bara tanken av en sådan matsal får mig att må illa, här och nu.

Hursomhelst så gäller det att inte tänka på det. Men ibland blir det så när kroppen minns.

Snart är det ett år sedan som jag var på den sista kontrollen. Det är både läskigt men också skönt att slippa gå på kontrollerna.

Jag fick ju lite biverkningar i tarm och blåsa efter behandlingen. Nu är det mycket bättre jämfört med för 3-4 år sedan. Tack och lov så har jag "blöjor" som en läkare tipsade mig om, jag tror det var två år efter behandlingen. Jag får en årsförbrukning hemkörd till dörren! Otroligt, fantastiskt bra! Även om jag inte är i så stort behov så är det en STOR trygghet. Jag skulle inte kunna vara utan.

När jag har pratat om det här så har jag, inte bara vid ett tillfälle utan flera, fått veta att när män har opererats för prostata så har de fått frågan om att få "blöjor".

Jag fick aldrig frågan. Jag frågade - efter två år. Visste inte. Fick ett tips. Borde ha fått informationen och frågan. Hade hjälpt mig så mycket i början.

På tal om kvinnor och män. Jämställd hälsa - ett nytt mål från regeringen som kom i november 2016. Det innebär " En god folkhälsa handlar inte endast om att hälsan bör vara så god som möjligt, den bör också vara så jämlikt och jämställt fördelad som möjligt."

Förstår att de - regeringen - har fått lägga till Jämställd hälsa som ett eget delmål. Bra! Men trist, för att uttrycka det milt, att det ska behövas....något som kan tyckas så självklart.

Önskar alla en god och jämställd hälsa i en orolig värld där en explosion har skett i sociala medie-världen med #metoo.

Allt gott och var rädda om varann!

Helena

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar