Nr 7

Idag kl 8.00 satte vi oss i väntrummet på kvinnokliniken. Max och jag småpratade lite. Efter en stund ropade läkaren in mig. Han sa att jag börjar bli välutredd, med tanke på både MR, datortomografi och undersökning av urinblåsan (cystoskopi) sen vi sågs sist i september.

Doktorn och jag pratade om att det känns bra men väntan på svar från undersökningarna har varit jobbig. Ja, vi hade inte så mycket att prata om innan det var dags för undersökningen.  Allt såg bra ut. Sen pratade vi en stund till. Nu glesar vi ut besöken, sa doktorn, så vi tar det en gång i halvåret! Ah, härligt att höra de orden! Ett steg till mot friskförklaringen 2017. Det skulle ha känts bra om jag hade kunna ringt och berättat det för min käre pappa - men jag får prata med honom på annat sätt. Men jag har min mamma som jag har ringt och berättat för som naturligtvis blir glad!

Vi bestämde att jag blir kallad i april.

Jag är lättad och tacksam för all sjukvård och alla vänliga människor inom sjukvården! Och påminns återigen hur härligt det är med vardagen! Och jag har prioriterat läkarbesöken, förutom en gång då jag ändrade tiden, även om det ibland har blivit krångligt - men det kan inte hjälpas.

Ikväll blir det en lugn kväll - känns att det har varit intensivt i flera månader på olika sätt. Ikväll har vi ätit Tacos. Jag berättade för barnen att allt gick bra hos doktorn. Sonen berättade att nu har tjejerna i hans klass blivit vaccinerade mot livmodershalscancer. Till de tjejer som var rädda för sprutan hade han sagt att det är bättre att ta en spruta än att få cancer. Därefter berättade han att hans mamma hade haft livmodershalscancer.

Nu kommer maken med kaffe, mmm!
Trevlig helg!
Helena