Idag har vi firat min extra födelsedag! Det är 2-års kalas idag. För två år sen besökte Dr Gabriel i Linköping för att få besked om behandlingen hade hjälpt och eländet var borta. Den dagen minns jag väl och lyckoruset som följde därefter. Oron innan besöket vill jag helst glömma. Läs mer i mitt inlägg från den 26 januari 2012 genom att klicka här! Lyckoruset som jag kände dagen efter den 26e var svårt att beskriva i ord men jag gjorde ett försök, klicka här för inlägg 27 januari 2012.
Därför slog vi idag till med att göra ryska blinier med löjromsröra till middag. Fast vi hoppade löjrommen och ersatte den med stenbitsrom! Och till efterrätt blev det glasstårta som sig bör när det är kalas!
Jag vill också fira för att jag känner mig så tacksam! Det blir en dag för att påminnas om att vara tacksam och vikten av att ha nära och kära omkring sig! Och att påminnas om att inte lägga för mycket energi på småsaker.
I många av mina inlägg under framförallt hösten 2011 skrev jag om I.K som ofta skickade mig mail. Det var mail som peppade, stöttade, pushade och innehöll tips på bra recept när man fick cellgifter men också alldagliga saker som väder och vind. Många mail blev det, över 100 stycken skickade hon till mig. Många av dessa mail gav mig mycket, mycket styrka! Jag var oerhört tacksam för dessa mail med tänkvärda och tröstade ord. I.K hade själv gått igenom behandlingar för att bota skit och elände vilket också lyckades. Hon visste hur det kunde vara och tipsade och tröstade mig.
Före jul fick jag besked att I.K har lämnat jordelivet. Jag satt på tåget när jag fick veta det och nu förtiden har jag inga problem med att gråta i det offentliga jämfört med för tre år sen. Som jag ibland läser på facebook: Tårar är sällan av ondo. Och som I.K skrev till mig: Gråt!
Innan min sjukdom hade vi bara kontakt ibland som var helt arbetsrelaterat, som vid konferenser eller liknande. Hon började maila mig när hon hörde vad jag hade drabbats av. Alla dessa mail från I.K var ovärderliga för mig. Plötsligt så visste jag inte om hon verkligen förstod hur stort stöd hon var för mig. I fredags tog vi avsked och jag gick på begravningen för att på något sätt tala om för henne att det hon gjorde för mig var så betydelsefullt.
Inger K - Ditt minne är i mitt hjärta bevarat!
Lärdom - att oftare visa sin uppskattning och att livet består både av glädje och sorg
Önskar alla en bra vecka!
Helena
Jag gläds verkligen med dig Helena! Som du kanske minns har jag berättat att jag fick min bröstcancer 1991. Då fick jag all behandling som kunde erbjudas och jag blev friskförklarad. Jag levde i 20 år och mådde jättebra. Det brukar jag lyfta fram som en tröst att de allra flesta klarar sig igenom cancereländet i många, många år. De allra flesta får aldrig återfall. Härligt att du firar och mår bra. Mitt råd till dig unga kvinna mitt i livet är att ta vara på dig. Utsätt dig inte för alltför mycket stress och njut av ditt liv.
SvaraRaderaVarma kramar från en medsyster!
Rose Marie