Välbehövlig slödag!

Första semesterveckan slut. Nästa vecka jobbar jag. Jag åker till Gotland för att delta i Almedalsveckan i mitt fackliga uppdrag. Vår avdelning, ST inom Arbetsförmedlingen, anordnar seminariet " Ska staten ge upp arbetsmarknadspolitiken?". Välkommen den 4 juli kl 14.30 till seminariet! Det kommer att bli spännande diskussioner med bland annat Ylva Johansson (S), Annika Qarlsson (C) i panelen och Annette Carnhede som moderator, klicka här och läs mer!


Köksrenoveringen fortskrider! Idag kom kaklet på plats. Max och jag blev överens och är dessutom väldigt nöjda med valet - skönt! Det är jobbigt när vi båda har olika men lika bestämda uppfattningar och dessutom är lika envetna....enkelt när vi tycker lika :) Och så är det faktiskt ganska ofta! Ingen av oss gillar det trendiga eller glassiga. Vårt nya kök har den lantliga stilen utan något svart eller rostfritt. Jo, mico, ugn och häll.

Igår kom bänkskivorna i ek på plats!

Idag kom kaklet på plats!

Idag har det varit slödag förutom en telefonkonferens med jobbet (fackliga)i en timme. Har varit trött nästan hela dan. Har sovit i tre omgångar. Det känns som att det var välbehövligt. Ofta har det gått bra om dagarna men förstår nu att jag har haft full rulle ett tag och dessutom börjat jobba heltid. Jag har även haft mycket att fundera på i min nya vardag vilket också tar lite energi.

Skönt med en slödag idag trots att det finns tusen saker att göra. Även katten tog en slödag som idag fyllde ett år! Max kunde också ta det lite lugnt idag vilket har gjort att hans onda nacke/rygg känns bättre!

Nu blir det lite fredagsfilm efter att teven varit sönder i tre veckor!
Gonatt!
Helena

Så mycket bättre!

Nu är vi hemma igen! Började min semester i måndags med att barnen och jag for iväg till Nyköping. I ösregnet. Ingen rolig början på semestern.


Vi firade min systerdotter som fyllde 20 år! Tiden går så fort, de ser man på alla barnen...om man nu inte ser det i spegeln :)

Och nu måste jag klaga lite igen om mina fötter som gör så ont - vilket är besvärligt. Imorgon ska jag till sjukgymnasten och jag hoppas på bra tips!

Jag blev intervjuad i torsdag av en journalist på uppdrag av Förenade Liv. Det är försäkringsbolaget som jag har tecknat diagnosförsäkringen med. De ville skriva om min historia, klicka här och läs intervjun, utifrån försäkringsperspektivet. De, på Förenade Liv, hade läst min insändare i STs facktidning Publikt, klicka här.

Jag tror jag gör rätt - att berätta om det. Och jag vet att alla inte har råd att betala försökringar. Och jag vet att många inte har koll. Det här är på något sätt ett av mina sätt att bidra. Bidra med något bra utifrån eländeserfarenheten. Jag hoppas jag kan bidra med fler saker som gynnar människor så att de känner sig trygga i samhället. Det känns bra att sträva efter att alla ska ha det så mycket bättre än att alla ska ha det lika jävligt bara för att det är rättvist. OM ni förstår vad jag menar.

Idag var jag med på mitt första sammanträde i äldrenämnden. Det kändes riktigt bra och spännande! Frågorna är många och komplexa. Forskningen går ju framåt och vi blir äldre och äldre. Tilliten står till att samhället kan ge en trygghet och god livskvalité. Viktiga frågor med stora utmaningar.

Och nu till följetongen: Köksrenoveringen går framåt! Marbodalköket har levererats och montering pågår! Idag har vi köpt kakel!

Gonatt och nu hoppas jag på så mycket bättre väder!
Helena

Smultronställen!

Det är en fröjd att hitta smultronställen! Ställen där man får vara i sin egen tid. Att få vara ifred. Att lyssna på tystnaden och höra sina egna tankar tänkas. Att höra sina hjärtslag. Att bara vara. Ett sånt ställe var vi till idag. Vi får se vad det blir med det! Nu har jag semester i en vecka! Härligt! Underbart! Vi åker till Nyköping, ett annat smultronställe där jag får vara med min mamma, syster, bror m fl! Där själen får sitt genom att vara med nära och kära i vackra Nyköping! När vi kommer hem hoppas vi förstås att det nya köket har börjat ta form. Spänningen stiger! Gonatt! Helena

Nu är det som det är!

Max spikade hela midsommaraftonen eftersom det är som det är - mitt uppe i att renovera och byta kök. Jag grejade lite i trädgården på förmiddagen. Jag har diskat i två omgångar ute i solen, härligt, men det tar tid att kånka på diskbaljan och vatten hit och dit. Inför midsommarlunchen gjorde Alice jordgubbstårta och jag gubbröra. Resten bestod i mycket köpt mat men det blev mumsigt tillsammans med den lille nubben!



Midsommarlunchen blev riktigt god trots att vi inte har något kök. Vi har fått låna en kokplatta av snälla snickarn. Det är ju ett måste med färskpotatis till sillen!

Barnen cyklade iväg efter frukosten med kompisar för att fiska. På eftermiddagen hade vi tänkt åka iväg på midsommarfirande. Men det var ingen som var riktigt sugen och vi alla var nog ganska trötta. Jag tog en eftermiddagslur över en timme!


Max spikar och klickar i askgolvet!

På måndag kommer köket och Max vill vara klar med golvet så att snickarna kan börja montera. Golvet blir fint - askgolv, det tycker vi om.

Helgen fortsätter i samma anda - spika, fixa och trixa. Men på söndag ska vi göra en utflykt och det ska bli spännande!

Jag börjar känna mig lite mer tillfreds nu. Klumpen i halsen har försvunnit. Är tacksam för samtalet med kuratorn. Men känner mig inte sådär omedelbart glad - har en del att fundera på. Nya insikter är gjorda efter att jag kommit tillbaka i vardagen - insikter som gör mig glad men även insikter som gör mig besviken. Men nu har jag fått lite hjälp för hur jag ska hantera dessa insikter. Och nu är det som det är.

Gonatt i den ljusa midsommarnatten som nu är ganska mörk för alla molnen!
Helena

Ovanliga midsommarbestyr!

Igår var jag hos "min" kurator. Vilken fantastisk vård vi har! Det känns oerhört lyxigt att få prata med kuratorn men så tänker jag: Det är ju så här det ska vara att leva i ett samhälle med en god vård! Tack igen Sverige och svenskarna!

Det var skönt att prata av sig. Reda ut lite känslor och tankar. Och det kändes så bra när hon sa att jag kan ringa igen om det så är om en månad eller ett halvår. Det känns bra och tryggt med en sån livlina! Och tack till bästa kuratorn!

Jag har också ringt och bokat en tid hos sjukgymnasten som ska kolla mina hälsenor. Igår började jag smörja hälsenorna med sån där gele som dr rekommenderade. Fötterna tar man så för givet men när de krånglar så märker man hur oerhört viktiga de är. Var rädd om fötterna!

Igår efter kuratortiden träffade jag mina gulliga kollegor, numera pensionärer. Vi åt en god middag på restaurang på Piren i Jönköping. Fint väder hade vi, gott var det och trevligt var det som vanligt! Men jag fick tala om att jag var så trött så vi fick bryta upp ganska tidigt.

Jag har nu jobbat heltid i tre veckor. Jag har varit trött framemot eftermiddagen och någon fritid efter jobbet har det inte varit direkt att tala om.

Och så var det köksrenoveringen...oj oj oj, hela huset är uppochnervänt. Grejer överallt, ingen spis, diskar i badrummet. Mycket mickromat. Nu i helgen ska Max lägga askgolv i köket och jag hoppas jag kan hjälpa till så mycket jag kan. Däremellan ska vi fira midsommar...Det blir nog en ovanlig midsommarhelg :)

Gonatt och njut av midsommarnatten!
Helena

Blomstertider!

Humlegården igen!

I torsdags kom jag hem efter att ha varit i Stockholm sen i måndags. Gjorde också en avstickare till Nyköping. Det gick bra för mig ändå. Jag blev inte så trött som jag trodde att jag skulle bli. Och det känns bra!

Jag har haft telefonkontakt med min doktor på vårdcentralen. Vi diskuterade värdena på sköldkörteln och jag får ta nya prover i höst om jag känner att jag vill. Mina onda fötter och hälsenor ska förhoppningsvis bli lite bättre med gele och en kontakt med sjukgymnasten. Känns bra. Pratade om min vikt och att det nu har blivit en ond cirkel. Att inte kunna röra sig gör mig lite deppig. Funderar nu på att köpa nån slags motionscykel. Men det är ju bra att det är sommar - jag gillar att bada och simma vilket inte belastar hälsenorna.






När jag nu har varit på resande fot har jag upptäckt vilket behov jag har av att veta var det finns en toalett. Men jag lär mig väl och vänjer mig men känns lite jobbigt.

Och köket! Nu händer det grejer! Det är så spännande. Troligen från måndag finns inte möjligheten att laga mat eller diska. Men barnen har lösningen - hämtpizza varje dag!



På väg in till kyrkan hann jag fånga en unge på bild!

Äntligen var det dags för skolavslutningen som var i fredags. Jag passade på att ta en semesterdag. Det var så fint i kyrkan så tårarna rann. Sen åkte vi hem och jag gjorde sommarlovstårta med goda jordgubbar!

Trevlig helg!
Helena

Lite glad igen!

Det känns lite bättre! Kanske för att jag bokat en tid till kuratorn. Eller kanske för att mina sköldkörtelvärden är mer normaliserade. Eller kanske för alla fina trösteord jag får från goa människor!

Mina värden på sköldkörteln är okej enligt besked när jag pratade med en sjuksköterska. Om jag mår bra så kan jag äta den dos på medicin jag har idag. Möjligen äter jag lite för mycket. Jag ska ha en telefonkontakt på måndag med doktorn och diskutera om jag ska sänka dosen lite. Det är det som är lurigt med struma - man kan må bra fast värden visar något annat och man mår dåligt fast värdena är bra. Jag vet idag inte riktigt vad som är vad för mig - cancerbehandling, klimakteriet eller struman. Struman kan påverka min nedstämdhet, vikten och hjärtklappningen. Jag är iallafall glad för att värdena är relativt normala!

Min nedstämdhet är i det läget att jag inte vill skriva om det. Det känns skönt att ha en tid med kuratorn. Så fort jag hade ringt och bokat kände jag mig lite gladare och lättad.

Jag prenumererar på ICA Kuriren. I senaste numret stod det om östrogentabletter och klimakteriet. Att det är kanon och inte alls farligt att äta tabletterna! Man mår så mycket bättre - inga vallningar eller svettningar och ingen störd nattsömn. Ja, ja, ja må så vara. Jag har iallafall bestämt mig för att inte äta dem. Jag skjuter ju bara upp det jobbiga några år. Nu ska jag köpa sojamjölk och massa annat med soja och promenera bara mina fötter blir bättre. Av sojaprodukterna bildas lite östrogen som kan vara tillräckligt för att slippa det där besvärliga och tillräckligt att motverka benskörhet.

Jag är oerhört spänd inför vår köksrenovering! Det är så spännande och ska bli så lyxigt med ett nytt kök! Det är nästan som att jag känner mig sådär pirrig som jag  gjorde när jag var liten, på kvällen, dagen innan man fyllde år. Man visste inte hur fort man skulle somna för att få vakna upp när mamma o pappa kom in med presenterna! Så känner jag mig inför det nya köket!

Just nu har jag strul med att lägga in bilder. Men bilder kommer på köksrenoveringen när jag löst problemet, kanske till nästa inlägg!

Önskar en skön kväll!
Helena

Nu är det bestämt och igång!

Nu har jag jobbat tre dagar heltid. Det går men jag är trött. Mycket papper är det på jobbet vilket snurrar till det ibland i hjärnan. Men jag tröstar mig med att det kommer att bli bättre, både att jag blir piggare och mer strukturerad.

Igår bestämde jag mig för att ringa kuratorn. Det känns bra att jag har bestämt mig. Och det är nog bra att mota Olle i grind - den där deppigheten som kan bita sig fast. Känns så lyxigt att kunna ringa kuratorn när det känns extra tungt!

Och idag var jag och tog prover för att kolla värdena gällande min sköldkörtel. Jag glömde boka tid med doktorn och får ringa på torsdag. Då ska jag även fråga om mina onda fötter.

Det som känns riktigt roligt är att nu är vi igång med renoveringen. Vi ska bygga ut köksfönstret så att det blir ett burspråk innan vi byter ut köket. Snickarna är igång!

Imorgon firar vi nationaldagen. Men jag vet inte riktigt hur. Alice ska på kalas, Theo ska spela match och Max uppträder med kören inne i Jönköping. Jag vill helst vara i trädgården men lär nog skjutsa runt på alla...hursomhelst så ska det bli skönt med en ledig dag.

Gokväll och ta hand om varann!
Helena

Att balansera rätt med ryggsäcken!

I vår trädgård igår!

Jag har gjort en resa. Ofrivilligt. Det blev så. Jag lämnade min vanliga vardag med bestyr som tvätta, laga mat, läxläsning med barnen, städa, resor till Stockholm för att jobba. Allt var som vanligt, vanliga vardag! Som ibland kunde verka lite grå.

Humlegården förra veckan!

Den 31 augusti förra året påbörjade jag resan utan att veta vart jag skulle eller hur lång resan skulle bli. Men det kändes som att jag var på väg till en annan planet. Det var en skakig färd. Varje sekund kändes som en minut. Jag såg många svarta hål. Till slut krockade  jag med en annan planet. Jag lämnade av skiten där. Sen kunde jag vända om! På väg tillbaka till de som trodde på mig, brydde sig och väntade, tålmodigt. Tilltufsad, skakad, försvagad men oerhört lycklig var jag på väg tillbaka! Långsamt, långsamt närmade jag mig. Målet. Den vanliga vardagen som förut kunde verka lite grå men som nu lockade med sin enkelhet och trygghet.

Fruktan men också lyckan som jag känt i den skakiga resan  och som gav erfarenheter som jag både vill och inte vill bära med mig har jag nu för att hantera. Det finns där, som en ryggsäck, som jag aldrig, aldrig mer kommer kunna ta av mig.

Mitt mål har jag nu nått. Jag är i vardagen med mina älskade ungar och käre man. Jag arbetar heltid. Jag borde nu vara nöjd och glad! Men jag har svårt att hitta rätt. Ryggsäcken finns där - några ser den, andra inte, vissa bryr sig inte, andra törs inte se den. Men jag känner den. Nu gäller det att balansera rätt - att bära ryggsäcken så att jag kan fungera i vardagen och att den inte stör!

Sist jag var med i vardagen var i augusti förra året. Jag har gjort helt andra saker sen dess och har inte alls varit med i den vardag som de flesta har delat.  Herregud, jag gjorde ju en resa till en annan planet!

Jag är glad för det vanliga med matlagning, städning, umgås, trädgårdsgöra och vara med familjen. Och nu jobbar jag heltid på ett jobb som är annorlunda jämfört med jobbet i augusti förra året. För mig är det som att ta vid igen från den 31 augusti och nu måste jag komma ikapp. På nåt sätt...Balansera rätt med ryggsäcken.

Jag är tillbaka i vardagen men det är inte sig riktigt likt - jag har ryggsäcken att bära på och just nu är den ganska tung....

Ha en god kväll!
Helena

Hjärtlöst - Heltid - Hejdå

Jag fick ett brev för drygt en vecka sedan från Förenade Liv. Det är försäkringsbolaget som mitt fack, ST, har förhandlat medlemsförsäkringar med. Jag har en sjukförsäkring där det ingår en diagnosförsäkring som jag har skrivit om tidigare. Jag fick utbetalat 30 000 kr  i mars för att jag drabbats av cancer.

Brevet, som var ställt tilll mig, som kom förra veckan berättade om att jag borde undersöka hur mycket jag jag skulle få i ersättning via min sjukförsäkring. Det är bra, att skicka ett vanligt brev och påminna lite om sånt som man oftast inte tänker på. Bra att det inte älltid är på mail eller att "det får man ta reda på själv". Längst ner på brevet informerade man om en "extra god nyhet" - diagnosförsäkringsbeloppet är nu höjt till 44.000 kronor.

Det är bra! Men jag började undra varför skrev de om detta, nu, till mig när jag redan hade utnyttjat den? Har de ingen koll? Jag undrade över när de hade höjt beloppet men det framgick inte, varken i brevet eller på hemsidan. Nästa dag, förra fredagen, ringde jag. Jag ställde frågan om när de hade höjt beloppet. En lite tveksam handläggare ville veta mitt personnummer (?) och fick det. Jo, det höjdes 1 maj. Jag berättade om brevet och att jag hade fått ersättningen och ville egentligen bara veta om det gällde mig på nåt sätt. Synd eller nåt sånt säger handläggaren. Iallafall upplever jag det så och la på luren.

Jag önskar lite mer takt och ton! Jag behövde inte veta detta. Det kan låta löjligt men det sårade - varför vet jag inte. I hjärnan förstår jag men hjärtat blir lite lesset. Tänk lite innan till Vem ni skickar Vad, har jag lust att säga till de Stora. Jag ska nog skicka ett mail. Tråkigt, ledsamt och hjärtlöst. Möjligen är jag känslig - kanske just därför behöver vissa företag tänka över hur, när och varför man skickar information.

Jag skickade en insändare till Fackfötbundet STs tidning Publikt och berättade om vikten av försäkringar. Några dar senare fick jag  det här brevet och skickade ett mail till tidningen för att informera om nya beloppet. Ja, jag kan inte släppa det: det hjärtlöst - att jag bara är en i högen och hoppsan hon hade redan fått men men det går i det stora utskicket.....typ. Men jag är glad för de beloppet jag har fått, det är bara sättet för hur de väljer att berätta om den "extra goda nyheten".

Idag började jag arbeta heltid, puh! Trött, men det hade jag räknat med.

Nu har vi börjat ombyggnaden av köket! Det ska bli spännande och kul! Snart säger vi hej då till gamla köket...men jag kan tycka att köket ser rätt okej ut på bilderna. Men jag kan tala om att kaklet ramlar ner, handtagen lossnar, fläktkåpan går inte att göra ren, tapeten är jätteäcklig etc...I juli har vi ett nytt kök!

Trevlig helg!
Helena