Nyårstankar

Det är alltid lite sorgligt att avsluta året, tycker jag. Lite vemodigt, på något sätt. Men härligt och gott med fräsch nyårsmeny, icke-röda julblommor, glitter och bubbel! Vi firar med Max´s syskon. Det blir kul att få träffa alla!

På Nyårsaftonen brukar Nyårsfén komma för att dela ut de julklappar Tomten glömde eller nyinköpta nyårspresenter. Hon var här idag som du kan se på bilden!

Åsså kommer ett nytt år, 2012. Det känns fräscht, ett helt år som ska fyllas av glädje, jobb, resor, besök, möten med nya människor. Max och jag pratade igår om vad vi gjorde förra året på nyår. Vi kom fram till att vi firade hemma. Jag tyckte det var så skönt att inte åka någonstans eftersom jag for så mycket i jobbet. Tänk, då hade jag ingen aning om vad som skulle komma, och tur är nog det.

Året som gått kommer jag minnas som att det var jobb, jobb, jobb, oftast i Stockholm. Det handlade om nya avtal, medlemsmöten, konferenser, inslag på TV4 om medlemmarnas tuffa arbetsmiljö....och planering inför hösten för ombudsmötet, Nordisk konferens i Köpenhamn. Bland annat.

I slutet av maj fick jag ont i underlivet och i samma veva blev jag kallad till cellprovtagning. Resterande dagar kommer jag minnas att det gjorde ont, ont, ont. Veckan innan min semester var vi med på Almedals-veckan och hade anordnat ett seminarium, det var roligt men vet att jag var så trött för det gjorde så ont......Semestern i Danmark gjorde också ont men då började jag äta ipren, två om dagen....och en ständig oro om att det kunde vara cancer. Tankarna for ofta iväg. 31 augusti fick jag beskedet, det jag hade misstänkt.

Året, 2012, kommer bli året då jag firar stort när jag har fått besked att behandlingen har gått så bra, så bra! Jag ser framemot när jag börjar jobba igen, kanske i mars. Jag blir överlycklig när jag tänker på att barnen, Max och jag är mer tillsammans under 2012. Vi planerar en resa tillsammans som vi kanske gör i april eller maj eller november. Det känns bra när jag tänker på att träffa mina vänner och släkten oftare under 2012.

Jag ska under 2012 försöka bidra på något sätt med något gott till mänskligheten, inte för samvetets skull utan för att det behövs! Och för att jag har fått upp ögonen för alla som gör så betydelsefulla gärningar när det handlar om liv och död.

Om någon i min närhet behöver mitt stöd ska jag vara ett lika fint stöd som många, många har varit för mig under denna höst!! Jag är så tacksam för de som ha hört av sig under hösten, vissa som jag inte kunde tänka mig. Oavsett vem och hur man hört av sig till mig, antingen med sms, blommor, presenter, mail, facebook, kommentarer på min blogg, vykort, brev har gjort mig så glad, så rörd. Jag är så glad för alla fina ord som skickats till mig! Och de som inte har hört av sig klandrar jag inte - var och en har sin ryggsäck att bära på.

Jag är också så tacksam för de hälsningar som Max, Alice och Theo har fått! Max, min Max, vad han har fått stå ut och står ut med!

Jag är tacksam och jag ser med glädje fram emot 2012!

Jag önskar alla ett år fyllt av glädje, balans, god hälsa, gemenskap, kärlek och harmoni! Om året inte bjuder på detta önskar jag alla styrka och goda medmänniskor runtomkring sig för att kunna hantera det som kommer!

Jag önskar speciellt ett Gott Nytt År till min Mamma och Pappa, syster och bror och syskonbarnen som också har haft en tuff höst med oro som jag varit orsak till. Jag vet att jag skrev i bloggen att jag skulle ringa mamma och pappa varje dag under behandlingstiden för det skulle nog lugna dem lite. Men jag orkade inte, inte varje dag, och inte på helgerna när jag mådde som sämst. Så dålig trodde jag aldrig jag skulle bli.

Oavsett vad som dyker upp så är det en del av Livet! Gott Nytt Friskt År!

Frisk luft och nyårspresenter

Grå dag både igår och idag! För att få ut sonen och hans kompis grillade vi i trädgården i vedkorgen igår. Vi fick frisk luft men blev ganska nerkylda av blåsten. Kändes bra att ligga i soffan efteråt med den elektriska värmefilten som jag fick i julklapp!
.
Idag har jag ont i halsen men hoppas att det är övergående. Senare idag ska vi ta oss en sväng in till stan och handla lite. Det är ju så att Nyårsfén kommer på Nyårsafton och delar ut lite nyårspresenter! Theo ska också till tandläkaren för första besöket med att sätta in tandställning.

Igårkväll var vi till grannarna och åt räkmacka och god kladdkaka. Så trevligt och mysigt!

Imorse kom jag på att jag har ännu inte ringt kuratorn för att boka tid....det är inte så angeläget, tydligen. Men jag känner att det vore bra med ett besök snart. Ska se om jag kommer ihåg att ringa idag.

Nu är det dags att ta en påfyllning i kaffekoppen och hänga en tvätt. Därefter dags att besöka affärerna, puh!

Efter julhelgen - inför nyår

Nu är glada julen slut! Vi åkte till Nyköping på julaftonens förmiddag. Hämtade upp pappa på vägen och lämnande av barnen och pappa hos syrran innan Max och jag hämtade mamma. På väg till mamma tog vi svängen förbi en vän som jag inte sett på många år och lämnade en liten julblomma. Jag sa till Max innan vi kom dit att det blir jobbigt för jag kommer gråta och det blir känslosamt. Men det gjorde inget för jag blev också så varm i hjärtat av att träffa henne!

När vi alla var samlade hos syster och hennes sambo åt vi den goda julmaten. På julbordet fanns; äggbåtar (gjorda på min morfars vis), lax, apelsinsallad, rödkålssallad, pressylta, kalvsylta, fasters juläppelkaka, ris a la Malta (som jag återigen misslyckades med), köttbullar, revben, räkomelett, svampkrustader, Janssons frestelse, skinka, gubbröra, sill, kåldolmar, lökdolmar, rökt rådjur och hjort, dopp i gryta. Tror att det var allt.

Barnen och jag gick igenom vad som är bland det göttaste. Alice tycker att svampkrustader måste vara med på julbordet. Theo gillar gubbröra och Max gillar räkomeletten och skinkan. Jag vill gärna ha fasters juläppelkaka, sylta och köttbullar.

Vi spelade julklappspelet! Jösses va det var kul! Kommer bli tradition!

En grön jul blev det, såg några enstaka små snöhögar. På juldagen tog vi en promenad i solskenet till min bror och fikade.

Igår åkte vi hem. Alltid skönt att komma hem! Vi hade med oss vår lille Kattja, som nu är fullvuxen, som också tyckte det var skönt att vara hemma.

På julaftonen vilade jag när jag kände behovet. Hade ont i ischiasnerven i vänstra benet. Eftersom jag är så trött på att ha ont så tillät jag mig att ta en ipren. Fick ta en igårkväll igen.

Ibland far tanken förbi: om en månad kanske jag vet hur behandlingen lyckades....

Idag sa jag till min Max: idag glömde jag nästan bort att jag är sjukskriven. Det innebär att jag känner mig lite som vanligt! Ett gott tecken. Nästa dag är jag orolig och inbillar mig, tror jag, att jag känner saker i underlivet som jag inte ska känna.... en oro som man får leva med. Och hela tiden undran; är jag nojig eller?

Min syster undrade hur länge jag kommer vara svullen i ansiktet. Hm, det undrar jag också. Googlade idag på svullet ansikte.....inte bra när man läser om diverse sjukdomar. Nojan slår till igen, fel på binjurarna...åh, jobbigt...Jag tror på att det är kortisontabletterna som jag tog mot illamåendet i samband med att jag fick cellgifterna. Jag åt ca 200 kortisontabletter på fem veckor. Men svullot borde ju gå ner eftersom det är fem, sex veckor sen jag avslutade behandlingen. Ska kanske ringa och prata med cellgiftssjuksköterskan...

Snart kommer dagen då året ska summeras och ett nytt år ska välkomnas. Inför alla julförberedelser är det lätt att glömma nyårsaftonen som gör sig påmind efter julhelgen. Tur att det är några dar emellan!

Dopparedan!

Nu är den här, julaftonen! Den kommer ändå hur ofärdig man än är med julestöket. Paketen inköpta, maten gjord. Nu ska vi strax fara för att fira med släkten. Det ska bli så kul! Årets nyhet är att vi dragit ner på julklappar och vi spelar julklappspelet. Det blir spännande.

Barnen verkar längta nästan lika mycket efter julmaten som julklappar. Betygsättning kommer i nästa inlägg om bästa rätten.

Nu ska jag väcka barnen, kanske att de har någon morgonjulklapp....?

Önskar alla en God, skön och fridefull jul!

Julförberedelser

Oj, oj, nu närmar sig julen!! Konstigt, att vissa år stressar man som en tok andra år tar man det mycket lugnare men ändå så hinner man det man ska och julen kommer ju ändå. Eller också handlar det om att prioritera...

Nu har vi gjort köttbullar, jag blev inte så nöjd med smaken...Revbenspjällen är stekta, enligt mormors recept. Sillen ska läggas in enligt mormors och min gammelmosters recept. Fasters juläppelkaka ska göras, receptet kommer från farmor. Snacka om att mattraditionerna lever vidare!

Jag har varit till jobbet och pratat med min chef. Vi bestämde att nästa träff blir efter att jag har varit i Linköping och att jag håller kontakten med försäkringskassan. Det känns bra. Jag kommer inte kunna fokusera på nåt arbete förrän jag har varit på återbesöket hos dr Gabriel i Linköping.

Nu äter jag inga piller alls (förutom Levaxin för sköldkörteln). Jag är så glad för det! Magen är så gott som okej! Svampen i munnen verkar också okej men jag längtar efter besöket hos tandläkaren (även fast jag inte alls gillar tandläkaren). Känns som tänderna har tagit "stryk" av alla piller och gifter. Jag har ju en tid till tandläkaren i januari.

Det är roligt när jag har träffat folk på jobbet att de tycker att jag ser pigg ut. Jag tycker också det! Jag har gått upp 3 kilo, och nu får det räcka. Jag är fortfarande lika fet i ansiktet....Ögonen tycker jag ser pigga ut! Ja, och jag känner mig pigg när jag inte gör alltför mycket!!

Jag har varit hos frisören på Hårgränd. Hon har koll på det här med hår. Kom överens om att jag ska vänta med att tona håret. Risken kan vara större att jag är känslig. Men vad håret har växt! Har toppat mig ca 5 cm. I februari bokar jag ha en ny tid för att kanske klippa nån frisyr. Då ska hon också testa min hårkvalitè. Jag ville heller inte klippa mig för mycket eftersom jag fortsätter att tappa hår där bak...håravfallssjukdomen alpecia areata. Men om jag skulle behöva peruk så kan hon det också, det känns tryggt. Läste på nätet att sjukdomen har en koppling till sköldkörteln. Därför ska jag ta nya prover på sköldkörteln i början av januari. Båda sjukdomarna är autoimmuna och kroppen "attackerar" sig själv. Utlöses oftast av stress....

Nu får det vara nog med sjukdomar. Julens föberedelser går sakta men säkert. Det ska bli så kul att träffa släkten!!

Igårkväll var vi och tittade på sonen och hans klass när de hade genrep på julspelet, så duktiga och fint. Det kändes bra att jag kunde vara med. Är lite försiktig med stora samlingar på grund av immunförsvaret. Men jag tror att det är ganska okej nu.

Igår fick jag ett julkort men den som skrev det har glömt att skriva under det. Jag blir ju så nyfiken. Jag fick också en julklapp och barnen en med posten från vännen Nettan. Det är så rörande och då kommer tårarna. I fredags kom ett annat paket, två fina änglar. Och jag kunde aldrig gissa; det var från fackliga kompisar i avdelningsstyrelsen för Skatten. Gulliga, underbara människor med stora hjärtan som bidrar till mitt tillfrisknande! Jag är tacksam för alla runtomkring som tänker på mig.

Idag vänder det och dagarna kommer att bli ljusare. Härligt!

Smak på verkliga livet!

Idag har jag varit ute i det verkliga livet! Kändes verkligen ovant men så spännande och roligt! Min chatkompis Lotta och jag bestämde under min behandlingstid att vi skulle luncha kring den här tiden. Idag gjorde vi det! Vi har endast "talat" med varann genom det skrivna ordet via chatten på facebook eller sms i ca 8-9 veckor. Idag talade vi med våra röster!

Vi inledde lunchen med alkoholfritt bubbel och skålade för sociala medier, julefrid och god hälsa! Och sen pratade vi! Jag kan tala om att illamåendet har jag inte känt på många dagar och jag äter mer och mer grönsaker och frukt. Därför var det helt okej att äta lunch idag! Gott var det!

När jag sen väntade på Max var jag i några affärer, det var också ovant men kändes helt okej. Det kan jag göra fler gånger :)

Förkylningen är mycket bättre, tack och lov. Men jag har tagit det lugnt härhemma under veckan. I måndags bakade jag brödet, försökt att städa lite och igår skrev jag de flesta julkorten. Åh,det är alltid pirrigt om jag har glömt nån. Iår känns det så viktigt att skicka julkort eller på annat sätt sända julhälsning. Det blir nog så efter erfarenheten som jag har fått under hösten.

Idag köpte Max och jag en jul-en, en en istället för julgran (vad konstigt det blev att skriva). Vi tror att katten kommer bli helt galen om vi har en gran som hon ska hoppa och busa i....Vi köpte också en del julklappar - oh oh oh tomten, nu är vi på gång.

Nu är jag trött - ska vila en stund. Sen hoppas jag att hela familjen kan hjälpas åt att göra julens köttbullar!

Förkylning och myspys!

Luciadagen! Det går undan...igårkväll var jag riktigt dålig i halsen och förkyld. Fick ta en pandodil. När jag vaknade imorse var jag fortfarande mosig. Theo är också dålig, halsont, och har varit hemma från skolan både igår och idag. Vi tog det riktigt lugnt på förmiddagen. Nu känns det lite bättre framåt eftermiddagen men jag har blivit så hes....

Som tur är känner jag ingen stress inför jul. Jag vet att det blir ju ändå. I söndags städade jag sovrummet. Det tog hela dagen eftersom jag behöver vila titt som tätt och hann därför inte baka brödet. Men det gjorde jag igår. Gott!

Nu håller jag tummarna att förkylningen försvinner och att jag kan ut och äta lunch med Lotta på torsdag!

Jag pratar med mamma nästan varje dag. Idag frågade hon om jag tänker mycket på återbesöket i slutet av januari. Nej, det gör jag inte men det finns där i bakhuvet, förstås. Men jag kan hantera det. Men tankarna är mycket mer När jag är frisk än OM jag blir frisk. Och det är väl så det ska vara, och tron är ju betydelsefull för resultatet!

Jag känner mig starkare mentalt. Jag tror inte jag har gråtit på nästan 10 dagar vilken är rekord flera gånger om...Men igår var det dags igen. Med posten kom det ett paket. En bok - Tomas Tranströmer, samlade dikter- tack M!! Jag blev så glad och så rörd! Det var ju så rätt! I min ungdom var jag en riktig diktare. Hade med en dikt på Dagens Nyheters förstasida och tjänade mina första pengar, 25 kronor (förutom när jag tvingade släktingar att köpa mina teckningar....). Jag har svårt att koncentrera mig en längre tid men det blir utmärkt med Tranströmer. Tänk er - Tranströmers dikter vid ljusstaken med en massa julgodis, det är myspys!

Idag blir det kycklinggryta och ikväll tar vi lite glögg, lussekatter och pepparkakor! Härligt med myspys nästan varje kväll!

Lite mer som vanligt...

Jag vaknar tidigt, nej förresten, jag blir väckt tidigt av vår katt Kattja. Idag kom hon kl 5.15 och ska ligga på mig och spinna och mysa. Jag kan inte somna om och nu är jag ganska täppt i näsan och ont i halsen. Jag smög mig upp och gjorde kaffe, smörgås med gurka och nypressad apelsinjuice. Nu sitter jag på övervåning och lyssnar till blåsten som viner och ibland dundrar det till i tak och fönster. Riktiga höstvindar! Men med lite ljus så känns det riktigt mysigt att kura inne.

Igår var en bra dag igen! Ringde och pratade med Alice och Theos skolsköterska för att höra mig för hur det ligger till med vaccinationen mot livmodershalscancer för Alice del. Vi pratade en stund om hur situationen påverkar hela familjen. Det är bra med kunniga människor runtomkring. När det gäller vaccinationen ska jag kolla lite mer när det gäller själva vaccinet. Jag skulle vilja ha det andra vaccinet än det som är aktuellt. Hursomhelst så är tanken att Alice och övriga i hennes klass ska vaccinera sig i höst. Det känns förstås angeläget att min fina dotter slipper uppleva detta som jag har gått igenom. Hon har tillräckligt med erfarenhet redan av eländet.

Om två veckor är det julafton! Det är inte klokt vad det går fort. Igår skrev jag lite julkort. Idag ska jag nog baka bröd; jag kallar det för Ankis goda, min kompis i Nyköping som alltid bakar så gott. Det här brödet ska inte jäsas och det tycker jag är kanon eftersom jag inte har tålamod att vänta på jäsningen....

Idg ska vi äta lax! Alice ska på kalas och då passar vi på att äta lax till Theos stora förtjusning som älskar lax. Svårt det där där smaken är som baken!

Jag har funderat en del på det där som flera av vårdpersonalen i Linköping varnade för; att jag kunde bli ganska deppig efter avslutad behandling...jag väntar fortfarande.....men ska nog sluta med det. Antingen så blir jag inte det eller så ser jag så mycket framemot julen och är så OTROLIGT glad för att jag genomgått behandlingen och vill nu bara att skit och eländet har försvunnit för gott. Det kan hända att den där deppigheten kommer efter jul....Men jag tror jag ska ringa kuratorn iallafall för jag har en del andra funderingar som jag tycker skulle kännas bra att prata med henne om. Jo, så får det bli, jag ringer på måndag och bokar en tid efter nyårshelgen. Nu känns det bra att jag har bestämt det!

Nu ska jag hämta lite mer kaffe! Är så glad att jag kan dricka kaffe och magen har nu hållt sig lugn i tre dagar. Idag slog jag till med lite gurka på leverpastejsmörgåsen. Tror att jag kan börja äta lite sallad snart!

Det börjar bli lite mer som vanligt :) Testade glögg igår men smakade inte gott. Väntar ett tag till...Ha en skön 3e advent!!

Härliga, härliga vardag!

Idag har varit en bra dag! Igår vaknade jag med "dunderhuvudvärk" vilket är sällsynt för att vara mig. Låg mest hela dagen och var lite darrig. Framåt kvällen började jag få ont i halsen och idag har jag nyst som en tok. Jag hoppas att det är en lindrig förkylning. Det är väl Max som har smittat mig, som nu mår bättre.

Igår fick jag kallelse till MR röntgen i Jönköping den 16 januari. Känns bra att ha fått den så att man vet att remissen kommit fram. Troligt blir att jag ca en vecka senare kommer att bli kallad till Linköping.

Trots mina förkylningskänningar så känns det bra. Vi, hela familjen, åkte in och shoppade lite idag och jag smög in i en affär som inte var så mycket folk i. Blev trött men kände mig nöjd att vara delaktig i julshoppingen.

Jag har också ringt och bokat tid hos frissan, frisören alltså, den 19 december. Det känns också bra. Då tänker jag köpa med mig hem lite toning för att få lite glans i håret.
Jag har också mailat min chef och kommer att besöka jobbet nån dag, en liten kortis, eftersom immunförsvaret inte är helt okej än.

Min chatkompis, som outtröttligt har chattat med mig nästan varje dag i många, många veckor på facebook eller de dagar som har varit för tunga för mig så har hon smsat. Via de sociala medierna har hon skickat mig styrka, kramar, jädra anamma och peppat mig. Tack Lotta och sociala medier!!!!! Nästa vecka ska vi träffas för att äta lunch - jag börjar gråta bara jag tänker på att få träffa henne.

Jag hoppas också kunna åka och fika snart med min vän Malin! Jag börjar ta del av livet utanför min puppa vilket känns helt rätt!!

Ibland fantiserar jag om att jag ska ha en fest när jag är friskförklarad - en friskhetsfest - för då vill jag bjuda ALLA som har skickat meddelanden, blommor och presenter, ringt, sms och lagat mat och bakat kakor. Att få bjuda de som också finns i USA, Australien och Asien....ja, det där ska jag nog fantisera lite mer om.

Jag är också så glad för jag märker att barnen är gladare och lugnare. Mamma ligger inte i soffan och gråter stup i kvarten för att hon får så fina sms eller mail. Nu hjälper jag till med läxan, kör bil, hänger med till stan och lagar lite mat ibland. Åh, mina gullungar! Åsså min Max, han gör så mycket och jag hoppas snart att vi har en mer rättvis uppdelning av alla sysslor!

Härliga, härliga Vardag - jag älskar dig!

Framsteg!

Det känns bättre idag! Jag mår lite illa men jag börjar vänja mig. Ett lätt illamående som sitter i munnen, på nåt sätt. Magen känns lite bättre idag.

Igår var jag och barnen hos grannen för att fira deras dotters födelsedag. Det var första gången på jag vet inte hur länge som jag besökte nån och träffade folk för att umgås - det kändes så bra! Jag höll mig uppe i flera timmar! Åt jättegod tårta! Max åkte iväg för att besöka det nya kulturhuset i Jönköing, Spira. Det var säkert skönt för honom att komma ut lite.

Nu äter jag bara två tabletter om dagen, en ipren och en panodil till natten. Plus strumatabletten men det har jag ju jämnt så den räknar jag inte. Jag slutade med morfintabletterna för en vecka sedan och det känns så bra!!

Jag gråter inte lika lätt längre. Det ser jag också som ett framsteg - jag har mer ork så minsta lilla som går emot går att hantera utan tårar. Oftast har ju tårarna varit glädjetårar. Dessutom känns det som att jag är mer stark mentalt på nåt sätt. Jag kan läsa inlägg på Facebook eller sms utan att bli rörd och börja gråta, de´ ni!!

Jag börjar bry mig mer och mer om förberedelser inför jul och det är bra att sysselsätta tankarna med annat än att fundera på sjukdom och elände....

Snön kom igår och det har kommit lite till inatt - och snön ligger ju kvar, fantastiskt. Jag gillar inte snön så mycket men i adventstider är det mysigt. Vet inte om det är snön och det vackra vinterlandskapet som gör att jag känner mig gladare. Hursomhelst så känns det lite lättare nu och jag känner mig mer engagerad i min omgivning. Har ringt till några vänner och har även kunnat prata med de som har ringt till mig. Det är ett GOTT tecken. Nu när jag ser tillbaka på behandlingstiden så inser jag vilken puppa jag levt i. Och jag kunde inte engagera mig i alltför mycket. Jag hade fullt upp med att hantera mitt mående. Det dåliga samvetet bestod i att jag inte ens kunde engagera mig i barnen såsom jag önskade.

Åhh, jag affirmerar och har ett mantra och tänker positiva tankar för att påverka min hälsa till att bli frisk!! Och jag kan känna alla som skickar så många tankar och böner! Är så tacksam för all omtanke!

I söndags hämtade Max några resekataloger. Barnen och jag har bläddrat igenom dem och drömt om en resa, kanske i april/maj. Mmmm, kanske kanarieöarna, kanske Mexiko, åhh va häftigt med Kenya. Svårt att välja. Vi får se vad det blir och det skulle vara så skönt.

Jag har hittat en bra hemsida "NÄtverket mot gynekologisk cancer" och jag hade kraft att kunna läsa allt som stod där. Det ser jag också som ett framsteg. De efterlyser de som vill berätta sin historia om cancern - jag ska nog skriva min och skicka in. Hoppas att jag med mina ord kan hjälpa någon annan - just att man inte är ensam om eländet. Det är en styrka att ha kontakt med de som har eller är med om skit och eländet. Det jag mest är förvånad över mig själv är den känslighet som jag utvecklat sen den 31 augusti. Överhuvudtaget känslorna som har farit både upp och ner. Och jag har förstått att det inte alls är ovanligt. Det är ju det att jag nästan aldrig tidigare har haft lätt till tårarna och har stört mig att jag ska hålla på att gråta och snora jämt och ständigt. Men som sagt, det har blivit bättre! Men tårarna har också varit befriande!

Bakslag

Denna bergodalbana är tröttsam men jag visste att det kunde bli så. Det blev ingen glögg igår och inte så mycket mys. Illamåendet gjorde sig påmint igen. Och det är inte ovanligt. Det är ca två veckor kvar som biverkningarna kan fortsätta poppa upp.

Imorse, vid 6-tiden var det dags för några toalettbesök....ja, ja det får väl bli en sån dag. Jag försöker få i mig lite mat men vet inte hur näringsriktig den är. Men det positiva är att jag inte känner mig lika darrig när jag har varit upp en liten stund. Krafterna är långt bort men det är iallafall bättre än för drygt en vecka sen!! Måste få klaga lite. Det är så upplyftande när man känner att man mår lite bättre - eftersom jag längtar så efter vardagen! Så när ett bakslag kommer, ja, då blir det lite tröttsamt och ledsamt...

Max är jätteförkyld och har nog haft lite feber. Stackarn! Han är väl helt utarbetad eftersom han sköter om hela företaget Familjen. Vi skulle ha kört iväg en massa skräp till sortergården men det får bli nästa helg.

Nu vill jag ha kanelbulle och mjölk. Bäst att passa på när jag känner att nåt kan åka ner. Ska också försöka få i mig näringsdryck - urk! Hoppas morgondagen blir bättre!

Smink, pelargoner och noja!

I förrgår var Max och jag till distriktssköterskan för att vaccinera oss mot influensan. Jag kände mig ganska pigg och hade sminkat mig som jag brukar eller såsom jag brukade sminka mig innan jag fick beskedet den 31 augusti. Det kändes bra och Max tyckte jag såg "oblek" ut och jag kände mig stark och var liksom inte inne i någon lessenstämning. Alltså, ingen risk för rinnande mascara och kajal.

Sjuksköterskan som jag träffade fick min story. Hon frågade hur jag mått under behandlingen. "Skit", svarade jag. Hon ville säga att hon hade aldrig trott att jag hade gått igenom detta. Hon är bra på att bedöma människor och att kunna "se" hur man mår. Jag blev glad för hennes kommentar (och tack för att smink finns, jag gillar det). Man blir faktiskt sjukare om någon säger att man SER sjuk ut. Jag passade på att fråga om hon trodde att jag lider av näringsbrist eftersom jag är så mörk under ögonen. Nehej, det tror jag inte, svarade hon lite skrattande (hon tyckte säkert jag var helnojig). Puh! Därefter åkte vi och köpte nya täcken och kuddar till oss. Känns bra att få nytt - känns som att det är cellgifter i de gamla täckena, blä! Nojigt, kanske det, men det är så det är!

Igår var Max iväg med Theo till tandläkarspecialisten som skulle bedöma om han behöver tandställning. Jo, så blir det, både det ena och det andra. Stackars min lilla pojk! Men han klarar det, han är ju både tålmodig och realistisk.

Jag har klippt lite på mina pelargoner. De flyttades precis ner till källaren. Det är rekord, såhär länge har jag aldrig väntat med att flytta ner dem. Dessutom blommade många av dem så fint. Jag plockade igår, 1 december, en pelargonbukett som syns på bilden som blev lite suddig! Sen blev jag trött.

Nu blir det helg! Även om jag inte jobbar så känns det skönt med helgen. Ikväll blir det schweizisk köttpaj. Det kanske blir så att Max och jag skålar i lite glögg lite senare på kvällen! Gott, hoppas jag!