tisdag 3 juni 2014

8-kollen!


Den åttonde kontrollen är nu gjord. Jag fick vänta en längre stund för att betala innan besöket p g a en patient före mig men också för att jag själv fick förklara min förlust av frikortet när min plånboken blev stulen i vintras.

Max var med och vi satte oss i det Gröna väntrummet. Det var två till som satt där så det var fullt i det lilla väntrummet. Till slut så ropades mitt namn upp. Dr V hälsade på mig och presenterade även en AT-läkare som var med.

Hon började med att förklara att hon gått igenom och läst min journal och uppfattat att jag var opererad. Jag rättade och beskrev behandlingen med strålning och cytostatika. Hon frågade om hur det var med tarm och blåsa. Hon frågade om jag håller vikten. Ja, tyvärr, sa jag. Ja, hon ställde en hel del frågor.

Hon beskrev därefter att hon skulle lyssna på hjärta och lungor, sen alla lymfkörtlar vid hals, armhålor och ljumskar. Därefter gynundersökning med ultraljud. Japp, kör igång, sa jag.

Det lät bra både hjärta och lungor. Lymfkörtlarna godkända. Dags att klä av sig bakom skynket. Vi pratade vidare och jag berättade att jag har "blöjor" för eventuellt urinläckage. Hon frågade lite om det var stora besvär. Nej, det tycker jag inte, och det har blivit bättre. Hon tyckte ändå att jag ska kontakta en uroterapeut! Va, finns det såna också? Jag vet inte riktigt vad en sådan gör men ska nog ringa henne för båda doktorerna tyckte att jag i alla fall skulle kontakta henne. Okej.

Och som är ganska vanligt när jag är på kontroll - tårarna som börjar rinna okontrollerat nerför kinderna. De höll om mig, doktorerna. Vi pratade. De var förstående. De tycker att jag ska ringa kuratorn.

Dr  V sa efter undersökningen att inget såg konstigt ut men att hon ändå ville prata med en överläkare. Hon sa också att om överläkaren vill undersöka så behöver det heller inte betyda något. Tack, Dr, för att du sa så, det är viktigt. Jag är tillräckligt orolig som det är.

I väntan så pratade jag med AT-läkaren. Och tårarna rann ibland. När Dr V kom tillbaka kunde jag klä på mig igen. Det hade inte varit något konstigt, enligt överläkaren.

Dr V sa att det är viktigt att jag hör av mig om något förändras, blödningar, känns konstigt, att jag kollar lymfkörtlarna själv ibland.

- Varför säger du så? frågade jag oroligt. Ska jag vara orolig, har ni sett något konstigt? Du är så tydlig, sa jag och tittade säkert lite konstigt och frågande på henne.

Dr V tittade konstigt på mig. - Nej, jag vill bara göra det tydligt att du hör av dig om det är några konstigheter. Ju snabbare vi kollar upp desto bättre kan vi hjälpa, menade doktorn.

-Jo, jag vet, jag ringde ju i höstas när det var problem med blåsan, sa jag. Jag blir bara så orolig.

Minsta lilla avvikelse från något man är van vid ifrågasätter jag. Men jag vet ju att doktorer är ganska raka och tydliga. Det ingår. Men det är alltid jobbigt med ny doktor och nytt sätt att prata. Och om hon bara visste - ibland är det sådana dagar att man vill ringa vården flera gånger om dagen. Men många gånger är man mer nojig än sjuk.

Doktorn ska nu kolla när jag ska bli kallad nästa gång. Ja, gör det, jag kan gärna komma om tre månader igen, sa jag. Tack och hej och samtidigt fick jag telefonnummer till uroterapeuten och kuratorn.

Max satt i Gröna väntrummet när han såg mig komma ut helt rödgråten en lång stund senare. Jag sa: Allt är okej!

Sen blev det mat på Ikea, en sen lunch eftersom jag inte kan äta innan kontrollen beroende på att jag är så nervös. Det var som att åka tillbaka några år när jag kände kanelbulledoften inne på IKEA. Jobbigt. Doften förde mig tillbaka till kontroller, sjukskrivning och kroppen minns utifrån påminnelsen av doften. Det hörde ofta till då; undersökningar och sen Ikea.

Nu är jag trött men nöjd. Det kändes som så otroligt länge sedan som jag var på kontroll att jag nästan förträngt hela proceduren.
Jag är jättenöjd med Dr!

Nu ska vi njuta av sommaren!
Helena


4 kommentarer:

  1. Du skriver så bra Helena lycka till i med livet stor kram från mig. Kersti

    SvaraRadera
  2. Tack Kersti! Skickar en stor kram till Dig!

    SvaraRadera
  3. Hej,
    Ramlade över din blogg när jag letade efter uppgifter om sammanväxningar efter strålbehandling, och då blev jag fast i dina inlägg i bloggen.. så mycket som jag kände igen, jag har oxå blivit behandlad med brachy, extern strålning och cellgifter (vulvacancer) i Linköping och de underbara sjuksyrrorna Kristina o Kristina på brachyn.. strålsyrrorna oxå - Dr Gabriel - ja han tycker jag bara är bäst.. blev så förvånad då jag upptäckte att du är från Huskvarna och jag själv bor i Jönköping...
    Kände bara att jag måste skriva något Hoppas att allt går vägen för dig.
    Hälsningar Anette Hjelmström

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anette!
      Ja, vilket sammanträffande! Och personalen i Linköping var ju helt fantastisk! Som tur var i allt elände!
      Världen är liten...Kul att du ville kommentera på min blogg. Önskar dig all lycka framöver!
      Helena

      Radera