Tyvärr måste jag meddela.....

...att du har drabbats av livmoderhalscancer, sa doktor A för precis ett år sen, den 31 augusti 2011 kl 11.00 i ett undersökningsrum på sjukhuset Ryhov. Vissa dagar biter sig fast och detta är en sån dag som inte kommer blekna i första taget. Att få ett sånt besked som man aldrig trodde skulle bli verkligt... På nåt konstigt sätt så är det svårt att förstå att det har varit ett elände. Mycket känns som vanligt nu och därför känns det otroligt att livet kan tumla runt som det har gjort. Sårbart, skevt, oroligt, sorgligt och jädra tungt. Idag är jag glad! Tacksam för livet! Jag vill helst glömma den jobbiga känslan, ovissheten. Fruktan att kanske behöva skiljas från livet...Allt detta vill man inte veta av - och är glad för att jag slipper det nu. Jag ser framåt men vet att jag har kontrollerna. Det är oroligt men känns bra. När jag är 52 år räknar jag med att jag är friskförklarad.

Jag vet att jag ska leva mycket mer i nuet, inte ta ut så mycket oro i onödan. Njuta av nuet, familjen, nära och kära, vinden i håret och i ansiktet, naturens alla färger, vattnets mjuka smekningar, blommornas dofter, skogens friska skogsluft. Det finns ju så mycket att glädjas åt! Kom ihåg det, det finns så mycket att glädjas åt så ta del av det och gör det till en vardag!

Det bleknar...

Semestern är slut - åtta veckor! Det var bra för mig att få vara ledig, att inte vara sjukskriven. Cypern var fint - sol, varmt, bad i Medelhavet, simning i poolen, nya upplevelser, middag på restaurang. Jag kom på mig själv att jag skrev inget i bloggen om den 18 augusti att det var ett år sen som jag besökte gynekologen eller den 26 augusti då jag gjorde skrapningen. Det är ett bra tecken att jag glömde det, att det inte upptog mina tankar - det verkar blekna litegrann. Men Cypern ska jag minnas!

Igår började jag jobba och tog tåget till Stockholm tidigt på morgonen. Styrelsemöte i tre dagar. Det känns bra! Lite mer som vanligt. Lite mer som innan. Det börjar blekna ganska mycket den där eländiga hösten, alla upplevelser som jag lika gärna kunde ha varit utan. Och det är en sorg för vad mina nära och kära fick behöva utstå när jag blev sjuk. Men det är som det är och jag är glad för att jag är här och nu!

Jag märker att jag blivit starkare än innan sommaren. Den där tröttheten kommer alltmer sällan - jag orkar mer! Mina hälsenor gör fortfarande ont men när jag går ner i vikt kommer det att bli bättre, hoppas jag. Jag har sett en motionscykel som såg smidig ut som jag nog ska köpa. Jag vågar bada nu och ska kolla upp det där med vattengymnastik.

Struman känns också rätt okej. Värdena är bra, möjligen att jag ska ta lite svagare dos av Levaxinet. Jag får se när jag går ner i vikt om jag tar lite nya prover.

C-nojan finns där och kommer väl finnas där mer eller mindre. Alltid. Det måste jag hantera och gör det oftast. Men ibland kan det bli väldigt nojigt. Jag ska på ny kontroll den 17 september och det är så jädra tungt. Men så är det. Jag måste tänka att det skulle vara värre att inte gå på kontroll.

De täta besöken på toaletten är inte lika täta längre. Det går åt rätt håll.

Jag har inte lika mycket tålamod eller tolerans för småsaker längre. De där småsakerna som jag inte brydde mig om tidigare, efter behandlingen, eftersom jag var så tacksam för att jag levde. Jag är fortfarande tacksam men de där småsakerna blir större när jag återgår till ett friskare liv. Jag ser det som ett friskhetstecken!

Men jag är fortfarande tacksam för vänner, bekanta och att jag bor i Sverige som gör det möjligt till en bra vård. Det känns bra att jag kan ringa min kurator om jag har behov - det är en stor trygghet för mig!

Jag önskar att allt och alla i min närhet ska må bra! Det betyder så mycket - det blir liksom lite enklare att leva då!

Nu är det snart gonatt men först lite tevetittande!

Gonatt!
Helena

Det går fort i nuet!

Idag är det 37 grader men på nåt konstigt sätt så känns det inte varmare, vi har nog vant oss en del vid värmen.

Dagarna lunkar på och vissa dar gör vi utflykter. Vi har sett ett kloster från 1100-talet, Bellapais. Jättegullig liten by med mycket grönt som är ovanligt här.

Vi tog en sväng upp till bergen en dag och skådade en fantastisk utsikt. Den dagen hade vi många möten  (till min förskräckelse) på vägen för det var helgdag här och det finns fina utflyktsplatser i pinjeskogen.

Igår for vi till huvudstaden Nicosia. Max körde dit och jag hem. Ön har ju ingått i det brittiska väldet och därför är det vänstertrafik här. Inte lätt i början men nu börjar vi bli riktigt säkra. OM vi är på fel sida så skriker barnen. Nicosia är delad - en överenskommelse efter Turkiets invasion av den norra delen. Därför hade vi med oss passen och gick över till den grekcypriotiska sidan av Nicosia. Där var det dyrare och mer europeiskt.

På den turkiska sidan besökte vi den mäktiga moskén som jag nu glömt namnet på . På den norra delen av Cypern är befolkningen mestadels muslims.

När vi inte gör utflykter hoppar vi i havet bland vågorna, äter gott på kvällarna med färska, fina grönsaker!

Ja, livet lunkar på och Theo tycker tiden går såå fort.

Var i nuet!!
Helena

Cypern!

Det är cirka 34 grader på förmiddagen. Ibland uppåt 40 grader på eftermiddagen, speciellt i stan eller icke-nära-vatten-ställen. Vi har nu vant oss vid temperaturen och har inte AC:n på lika ofta inomhus.

Vi har badat i havet - som att kliva ner i badkaret. Det är så klart och fint. Vi hade tänkt åka över till den grek-cyprotiska delen av ön men skippar det. Vi har hyrt en bil och då måste vi lösa en ny bilförsäkring och som då troligen inte täcker allt. Och förresten så känns det som att vi inte hinner det iallafall.

Den norra delen av Cypern är ockuperad av Turkiet sedan 1975. Det är en stilleståndslinje och där är det gränskontroll. Den cypriotiska historien känns lite komplex och jag tänker inte återge den här. Men Cypern är med i EU - som representeras av den södra delen. Valutan är euro i södra Cypern och i den turkiska delen är det turkiska lira. OCh vi befinner oss i den turkiska delen ca 18 km österut från staden Girne eller Kyrenia.

Vi åt glass igår i Famagusta - 28 kronor för fyra glassar. Att jämföra med när vi var på Gran Canaria då vi betalade 100 kronor för fyra glassar. En middag igår för oss fyra med mycket mat gick på 425 kronor inkl två öl. Vatten kostar ca 8 kronor för en stor flaska.

Vi besökte marknaden i norra Cyperns stora stad Girne (Kyrenia). Helt fantastiska berg med grönsaker!! Det fanns även kläder och skor och mycket annat. Men vi kunde inte gå där så länge. Svetten rinner och barnen mår inte väl. Vi åkte till hamnen och satte oss på restaurang där kyparn såg direkt att vi var utmattade. För övrigt så är det fantastiska berg, Femfingerbergen, som avspeglar sig mot himlen när man tittar söderut och norrut är det blåa, fina Medelhavet.

Nu ligger vi vid poolen. Vet inte riktigt vad vi ska göra idag. Tar det nog lugnt! Igår såg vi Salamis palace, bland annat ett tempel som är cirka 3000 år gammalt. Tanken är svindlande! Och det var lika svindlande varmt. Vi lärde oss att aldrig gå iväg utan vatten! Och när vi åkte hem tog vi svindlande bergsvägar. Jösses, vad jag har blivit höjdrädd. Det var en skräckresa för mig. För övriga i familjen var det en fantastisk resa med en kanonutsikt över hela ön från Kantara castle!

Nu relaxing!
Trevlig helg!
Helena

Nu 47!

Nu är jag inte 46 år längre utan 47 år. Det känns bra. Enligt undersökningar är man som mest olycklig när man är 46 år. Och jag kan instämma att det året jag var 46 år var ingen hit....rentav skit i många avseenden. Nu ser jag framåt! På min födelsedag reste vi till Cypern! Vi har hyrt en lägenhet, som känns mer som ett hus,  av en kompis som Max sjunger i samma kör med. Det är helt fantastiskt skönt och jättefint!

Igår badade vi i Medelhavet - och det var som att kliva ner i badkaret. Lite längre ut var det lite svalare, ca 28 grader. Vi badar i poolen som är i området. Vi har ätit världens godaste vattenmeloner! Vi spelar Uno. Vi läser! Vi är! I ca 35 graders värme!

Jag har haft endast en klimakteriekänning, ni vet de där värmevallningar som jag skrivit om tidigare. Dessa klimakteriebesvär hör ju också ihop med stress, kan man ju anta. Jag kan konstatera att det är otroligt avkopplande att vara här.

Nu sitter jag vid poolen och bloggar. Barnen badar och Max väntar på hyrbilen som ska levereras idag. Annars är allt lugnt!

Vi har pratat lite om vår lilla Kattja och hoppas våra kattvakter inte tycker det är alltför besvärligt!

Hoppas alla får en skön dag!
Helena

Hemliga resan!

När jag var fem-sex år tog mamma och pappa med mig, mina syskon, min mormor och hennes syster med man på en hemlig resa. Jag minns att jag tyckte det var så spännande och så roligt att vuxna kunde hitta på något sådär lite barnsligt. Det gjorde det ännu mer spännande!

Den resan gav mig inspiration till att göra samma för mina barn. Det kom sig så att Malin, mamma till tre barn, och jag bestämde oss för att göra "mamma-barn-hemlig-resa". Det var för fyra år sen. Då åkte vi till Kolmården, året därpå till Liseberg och förra året var vi på Bodaborg. Vi börjar resan på morgonen. Barnen får en bokstav lite då och då under resan. De gissar och till slut prickar de rätt.

Iår var de snabba att gissa rätt: High Chaparral! Det blev lyckat - inte alls så mycket folk och endast en regnskur med lite åskväder. Och vi mammor blir lite sådär crazy till barnens förtvivlan som ibland tycker att det blir väl pinsamt ! Vi såg olika shower, åkte tåget och blev rånade, besökte tivolit och några pistoler köptes in. Nästa år blir det femårsjubileum! Det måste nästan bli något extra!

Resan när jag var fem år då? Jo, vi hamnade på High Chaparral :)

Önskar alla en god natt!
Helena

Tvära kast!

Det är tvära kast. I lördags när vi var på kräftskiva med alla HPO-medlemmarna pratade vi en del om eländet som jag drabbats av. Vi som var där känner nån eller flera om man inte själv har drabbats av eländessjukdomen. Och det kommer att bli så, fler och fler drabbas eftersom vi blir äldre och äldre. Men forskningen går framåt och fler och fler besegrar eländet!

Bara de senaste veckan har jag fått höra om en som har drabbats och en som har avlidit för den där skit- och eländessjukdomen. Den finns där och är så kopplad till död och elände. Det kan inte hjälpas. Därför är det så jädra jobbigt att prata om det för det påminner om döden. Men det är nödvändigt att frukta döden så att viljan för att leva är stark. Leva har sin tid och döden har sin, på nåt sätt. Det är inget farligt med det. Bara sorgligt att behöva skiljas för ett tag.

Jag tänker på alla oavsett sjukdom, trauma eller annat elände. Det är tufft och när man är där så finns ingen högre önskan än att bli frisk eller att allt ska bli som vanligt. Det som många tar för självklart. Men när det drabbar så är det så tryggt med ett skattesystem som inte gör skillnad på människorna. Iallafall väldigt lite skillnad jämfört med många andra länder. Men det kan bli mycket bättre!

Det blev ett dystert inlägg idag. Jag är inte dyster men jag fick dystert besked idag - en som har gått vidare för det fanns inget bot mot eländessjukdomen. Tankarna går till alla nära och kära.

Imorgon blir det till att gå upp tidigt - hemlig resa! Vi är två mammor och fem barn som far iväg på hemligt resmål, dvs hemligt för barnen än så länge! Det är ju sånt man vill göra i livet - inte kämpa för hälsan jämnt och ständigt. Vi ser framemot resan och barnen är så spända! Som sagt, tvära kast :)

Gonatt!
Helena

Somrig tillbakablick?

Plötsligt tycker man att man inte har fått nåt gjort. Var tog sommaren vägen? Vad har vi gjort?

Ja, den här sommaren kommer vara då vi gjorde iordning ett burspråk och renoverade köket. Många timmar har gått till köksrenoveringen. Men det har stått still i fyra veckor men idag kom "ordinarie" snickare och satte igång det sista. Nu ska det också bli en soffa runt burspråket. Bilder kommer när allt är klart som jag har lovat tidigare!

Barnen och jag pratade om idag vad vi har gjort egentligen - har vi gjort nåt. Vi kommer ihåg utflykt till Nyköping, Visingsö, Gränna flera gånger om, Alice körläger, ungarna gjorde utflykt med storebrorsan, Skara sommarland. Det var första gången ungarna var på Skara sommarland - jag vet inte hur vi har lyckats undgå att inte åka dit...Magiska turer med båten, lite folk härhemma, nya bekantskaper och hemmet som hobby. Det som har varit minst av är ju sol och bad, förstås!

Håll till godo med lite blandade bilder!
Gonatt!
Helena

Det går undan!

Kräftskiva med barnen 2005!

Det går undan! Nu kan augustimånen anas och kräftorna lever farligt. Imorgon är det dags för den traditionella kräftskivan för Hemliga Pelargonordens medlemmar hos en av medlemmarna. Det ska bli så kul! Sist vi sågs var hos oss i oktober förra året och då var jag inte så piggelin. Men det kändes bra att ha dom här när vi hade bestämt det.

Förra året blev det ingen kräftskiva härhemma till Theos stora besvikelse. Vi var på gång men orken räckte liksom inte till. Iår ska det bli av! Helst flera gånger.

Jag har varit hos optikern. Skönt. Men jag fick tips på styrka för läsglasögon eftersom jag var ganska förtvivlan över att inte kunna läsa pocketböcker. Idag tog vi svängen förbi A6 köpcentrum och jag köpte två par läsglasögon med rejäl styrka!

Köket då? Vi väntar fortfarande på snickaren som skulle ha varit här förra veckan. Surt. Det är inte mycket kvar och känns segt nu att inte få undan det sista och få klart allt. Men den som väntar på nåt gott väntar ju alltid för länge :)

Nu ska jag lägga mig för att läsa Brobyggarna i pocket!

Gonatt!
Helena