Nu har vi firat! Igår for vi till Nyköping och tog med mamma på restaurang och sen åkte vi till syster och sambo och fikade. Mamma hade bakat flera sorters kakor så det blev ett riktigt kaffekalas efter en god middag. Lilla mamma som kämpar på trots en del krämpor! Jag brukar tänka på hur stark hon var i höstas när jag var sjuk. Hon gav mig många trösteord! Hon trodde, hela tiden, att det blir inget annat än bra!
Max, mor och syster!
Vi på restaurangen förutom Theo som är fotografen
Fika hemma hos syster med sambo där barnen fick ett dopp i poolen!
Idag skulle jag då få halsbandet på riktigt. Överraskningen var inte så stor men tanken var ju det! Men nu kom ingen ihåg var halsbandet var gömt!!! Men efter en stunds letande kom det fram! Ja, så det kan bli. Och att det är alltid morsorna som måste påminna om allt. Så är det.
När jag blev sjuk 2003, överproduktion i sköldkörteln, var jag mest sängliggande eftersom orken var borta p g a hjärtklappning och att hela kroppen gick på högvarv. Då sa förskollärarna på barnens dagis att när mammorna blir sjuka, ja då blir hela familjen sjuk. Ja, dessa morsor som tjatar och kan gnata men som villkorslöst älskar sina barn och finns där när är som mest motigt behöver ju uppmärksammas!
Alice har de senaste månaderna börjat med att säga morsan till mig. Okej då. Det är en idé, sista tiden har det blivit mer mamma igen. Och ikväll blev det " Jag älskar dig också, mamma". Det värmer så gott när man får höra det av sina älskade barn!
Grattis alla morsor och mammor!!
Imorgon blir det jobb. Då ringer försäkringskassan. Hon ringde i fredags men då var jag upptagen.
Gonatt!
Helena
Spexig morsa eller nåt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar