Stress, press, kramar och tankar och änglar

Häromkvällen innan vi skulle somna pratade barnen och jag om hur mycket jag har rest till Stockholm som fackordförande. Jag talade om att jag kommer inte vara ordförande när jag ska börja jobba igen vilket innebär att jag inte är borta tre nätter i veckan, minst. Jag kanske bara kommer vara borta tre nätter i månaden om det blir aktuellt att vara förtroendevald. Varför ska du inte vara ordförande då, frågade Theo, om det nu är så att du vill och många gillar dig, fortsatte han. Jag förklarade att jag tycker det är jätteroligt att vara ordförande men det är mycket jobb och just nu vill jag bli frisk och vara hemma mer med er och inte stressa omkring så mycket. Det kanske var därför du blev sjuk, för att du stressade omkring, säger min lille son....Min fina dotter tycker att det låter bra det där med tre nätter i månaden...

Ja, en del menar att både bröstcancer och livsmodershalscancer utvecklas på grund av det samhälle vi lever i med all stress och press, här i västvärlden. Sjukdomarna är typiska i i-länderna. Man kan ju börja fundera....Hur lever vi egentligen? Jag har börjat fundera en hel del på det.....

Idag var jag och Max till mitt jobb i Jönköping för att lämna in läkarintyget. Träffade flera kollegor och det känns så bra! Många är så deltagande och engagerade - och tänker på mig! Det känns så otroligt trösterikt och stärkande. Jag var sminkad idag och nån sa att du ser ju inte sjuk ut. Nej, det går att piffa till sig lite. Men vad trött jag blev, jag märker att jag behöver vila en stund på dan också. Vi åkte och handlade och det gick fort.

Väl hemma rann mascaran när jag läste vykortet från min gamla klasskompis. Så rörande och så deltagande och generös! Tack C, jag kommer säkert att höra av mig!! Du har också kämpat och kämpar, här kommer kraft till dig!
I posten idag fanns också ett paket; nu har jag ytterligare en skyddsängel. Tack söta B! Ni förstår att tårarna sprutar och min man kommer alltid skrattande och kramar om mig. Han har lärt sig att jag brukar gråta när jag läser posten, och att det är glädjetårar över alla snälla människor som jag möts av. Och han säger " Men lilla gumman", lite sådär gulligt. Jag blir så stärkt av alla som tänker på mig!!

Ett annat glädjebesked idag - min bror och mamma kommer på söndag, brorsan fick semester! Det ska bli så kul att träffa dem! Min systerdotter C är återigen lite snuvig så vi väntar med att ses. Vi chattar på facebook.

Nu är det fredagskväll och det känns bra! Imorgon måste vi köpa vinterjacka till dottern men det tar emot att åka in till Jönköping igen, jag blir ju så trött...men barnet ska ju såklart ha en jacka. Jag behöver nog också en....