måndag 21 november 2016

Sista kontrollen!!

Imorgon, den 22 november, var det fem år sedan som behandlingen, som bestod av inre och yttre strålning och cellgifter avslutades. Minns den dagen mycket väl. Idag, efter 13 kontroller på kvinnokliniken anses jag som friskförklarad!! Och då vill jag ta hela världen i famn! Jag vill tacka för att jag bor i Sverige som har möjlighet att ta hand om sina medborgare när marken börjar gunga! Att få del av en vård med fantastiska människor som ger sin själ i att vårda människor som är i en slags livskris.
Under de fem veckorna som behandlingen tog var vårdpersonalen de jag träffade mest och gav mig hopp som jag såväl behövde! Tack alla sjuksköterskor, läkare, kurator, undersköterskor! Jag tror det var ca 15 olika människor som var involverade i min behandling. Jag kom i kontakt med två olika strålningsmaskiner, MR, cellgifter, narkos! Tänk vad det har kostat - och jag kan bara tacka, ett oändligt tack till allt och alla!
Och min make, som skjutsade mig varje dag i fem veckor till Linköping. Det blev över 600 mil! Och han har alltid varit med mig vid kontrollerna! Och idag var det den trettonde och sista kontrollen.

Tack! Jag är så glad och lättad! Lättad och tacksam! Så innerligt lycklig för att jag är här!

Dr A har gått i pension. Det var han som meddelade beskedet den 31 augusti 2011. Han har genomfört de flesta kontrollerna. Men inför den sista kontrollen hade han gått i pension. Hade hoppats på att få ta ett foto på honom idag men det blev ett foto i rummet på mig och min kära make som alltid varit där, vid min sida! Fotograf Dr N!

Och mitt i mitt lyckorus sänder jag en tanke till Tuttan, tuttanscancerblogg, som lämnade jordelivet i fredags efter flera års fight på skit- och eländessjukdomen. Och så massor av styrka till de som kämpar nu!

I stunder, när jag inte visste om behandlingen skulle lyckas, kom en tanke så stark om att allt hänger ihop. Den tanken gav mig tröst och insikt. Så därför avslutar jag detta inlägg med just:

Allt hänger ihop!

Helena

                                             



1 kommentar:

  1. Fina fina vännen! Fem år?! Det känns som igår och samtidigt som en evighet sedan vi var i I's stuga. I augusti 2011. Och du anade. Och vi fruktade. Jag tänkte på resan hem: Det kan inte få vara så. Men det var så. Och nu är du frisk igen! Vilken fighter du är! Fantastiskt! Fina fina vännen! :) STödstrumpan d. ä.

    SvaraRadera